29 augusti 2011
Vi lämnar Seward på förmiddagen och Resurrection Bay bakom oss.

Vädret är växlande under överfarten, sol, mulet, lite regn och svag till frisk bris.

Morgonen bjöd på en vacker soluppgång och ett spegelblankt hav.

2 september 2011
På morgonen när vi har 20 nm kvar till Cross Sound, får vi hård motvind och motsjö och
detta innebär att vi inte kommer att hinna dit innan tidvattnet vänder tillbaka igen.

3 september 2011
Igår kväll var batterierna fulladdade, men på morgonen är det bara hälften kvar.
Något är fel, något drar tjuvström!
Beslutar att gå till det närmaste samhället Pelican, för att åtgärda problemet.
Seglar in i fjorden Lisianski och Pelican ligger på den nordvästra delen av ön Chichagof.
Mycket vackert!

Hamnkontoret är stängt och på dörren finns ett anslag, där det står att man ska anmäla sig
på biblioteket. På biblioteket arbetar en härlig kvinna, hon blir överraskad av vårt besök och är knappt medveten om sin roll som vikarierande hamnkapten. Hon lovar att                        
vidarebefordra våra uppgifter till hamnkaptenen. Vi frågar också om möjligheten att ta            landström men hon har ingen aning om det, så vi får vänta tills hamnkaptenen kommer
tillbaka.
                                                                                               
Träffar en kille, Chris, som har möjlighet att hjälpa oss med elfelet ombord. Han kommer 
imorgon bitti (söndag).

4 september2011
Felsökning el, pågår under många timmar. Allt gicks igenom (trodde vi), men utan resultat!
Till slut visar det sig att det har blivit kortslutning i däcksgenomföringskontakten till
solpanelen. Kopplade bort kabeln och sedan fungerade elen utan anmärkning.
Skönt att det var så enkelt att åtgärda, när vi väl kom på det.
Senare på dagen kommer Chris tillbaka och vi får stora, färska räkor av honom. Kokade och åt dem på  kvällen. Hur gott som helst!
               
Nu är det inte läge att ge sig av, för ute till havs är det oväder och alla fiskebåtar ligger 
vid kaj. Vi får vänta på ett väderfönster för att ta oss vidare.

5 september 2011
Regnar och blåser här och hela havet stormar.
I denna rustika fiskeby är det en härlig atmosfär och ca 90 underbara människor bor permanent här. Byn är byggd på pålar utefter stranden, med bergen alldeles intill husen.

Den är uppkallad efter Kalle ”Charlie” Raatikainens fiskebåt Pelican. Kalle kom hit
år 1938 för att bygga ett fryshus. Det första huset som uppfördes på land, innehöll kontor,
affär och en finsk ångbastu.
Här finns, förutom hamnkontor och bibliotek, skola, hälsoklinik, poliskontor, stadshus,
logi för besökande, sjömack, mat/vin-och spritaffär, verkstäder och cafè/matställe.
I utkanten av byn finns ett vattenfall från en stor sjö och på Pelican Creek Bridge kan man se
när laxarna simmar uppströms i bäcken, för att lägga rom.                                                   Björnar kommer ofta hit för att fiska lax, men tyvärr så såg inte vi några.

Innevånarnas fortskaffningsmedel är fyrhjulingar, som dom far fram och tillbaka på,
längs den enda farbara sträckan.

I byn finns Lisianski Inlet Cafe`, som drivs av paret Victor och Karen. Det är en frukost- och lunchrestaurang och dom serverar mycket god husmanskost.

Passar på att tvätta i den allmänna tvättstugan och hade tänkt att gå in på cafèet
under tiden, men den var stängd.

När vi är på väg därifrån öppnas dörren av Victor, som säger att vi är välkomna in.
Dom ska precis äta middag och bjuder oss på mat.
Victor har sina rötter i Ryssland och Karen i Norge. Victor är f.d. fiskare och på
väggarna finns det bilder av honom, när han fångat gigantiska fiskar runt Aleuterna,
där dom bodde och verkade under många år.

Karen vill att vi ska kontakta en svensk kille, Michael, när vi kommer till Akue Bay.
Han bor där tillsammans med sin fru, som är från orten och hans svägerska arbetar på det
gulliga, lilla stadshuset.

Den trevlige polisen John kommer på besök och hans ärende är att informera oss om elen!
Här hjälper alla varann och många har flera olika roller och ansvarsområden. Himla käckt!
Han berättar att han varit gift med en svenska, men att dom numera är skilda.
Han gillar Sverige, som han har besökt flera gånger.

Det visar sig att elen för besökande kostar 50 USD (335:-) per dygn, så det är inte att tänka på. Orsaken var att dom har problem med elförsörjningen och håller på att bygga
ett nytt elverk.
Hamnavgiften för vår storlek av båt är 12 USD (80:-)/dygn och den totala summan för vistelsen stoppar man i ett kuvert och lägger i brevlådan utanför hamnkontoret.

Allt har en mening! Om inte vädret och elen ändrat vår plan, hade vi inte kommit hit och då hade vi gått miste om denna härliga upplevelse.
Bye-bye Pelican!

7 september 2011
Gick för motor från Pelican till övernattningsplatsen Mite Cove. Många fiskare övernattar
här och tar skydd vid dåligt väder. Dom har också tillgång till ett fryshus, på en 
ombyggd pråm.
Framåt kvällen kom ett fartyg in, för att lasta fisk från fryshuset och fiskebåtarna.

Det regnar och blåser upp igen på kvällen.

8 september 2011
Hade planerat att segla vidare på morgonen men det regnar och blåser, vindbyar upp till 25 m/s. Avvaktar till imorgon bitti.
Fiskaren från grannbåten tittar förbi och vi får en fin lax av honom.

9 september 2011
Lättar ankar tidigt på morgonen.
Solen skiner och perfekt väder för segling.
Vi seglar in bland öarna i Cross Sound och fortsätter till Glacier Bay, med glaciärer och 
fjälltoppar. Tystnad råder och vi är mol allena, förutom alla djuren.  

Vi ser örnar, sjölejon, havsuttrar och valar.
Går inte med ord att beskriva känslan att segla här, måste upplevas!

Senare ser vi ett par sightseeingbåtar på avstånd, men det är också allt.
Man behöver tillstånd för att vistas i Glacier Bay, men inte efter 1 september.
Under högsäsong ges tillstånd till 2 kryssningsfartyg och 24 privata båtar/dag.
Glacier Bay är nationalpark och ett världsarv sedan 1979.
                                                                                            
11 september 2011
Lättar ankar på morgonkvisten i Bartlett Cove, entrén till Glacier Bay nationalpark.

På väg mot Icy Strait ser vi Lindisfarne på skärmen och precis när vi ska ropa upp dem,
hör vi Annika på VHF:en. Dom är på väg in och vi på väg ut!
På Icy Strait har vi lugnt vatten, frisk bris med vinden snett bakifrån. Härlig segling i
solsken och vi ser flera valar i vår närhet.

På e.m. ankrar vi i natthamnen Funter Bay, en stor, väl skyddad ankarplats.
Mycket vackert och fridfullt.

12 september 2011
När vi lämnar natthamnen på morgonen blir det till att kryssa, det är första gången under vår resa. Efter ungefär halva sträckan, när vi rundat ön Admiralty kan vi länsa.
På e.m. lägger vi till vid transitbryggan i Akue Bay, som ligger en bit utanför Juneau och intill Mendenhall Glacier

Dagen efter tar vi bussen till huvudstaden Juneau, som ligger på nästan samma
breddgrad som Stockholm. Juneau är en liten stad med 30000 innevånare.
Om Alaskaborna vill ta sig till huvudstaden per bil, måste dom först ta en färja till
ett annat land, nämligen Kanada, för att komma till den enda bilvägen till huvudstaden.
Annars får dom åka dit med båt eller flygplan.

Är en gammal guldgrävarstad och har fått sitt namn efter en av de första lycksökarna,
Joseph Juneau från Kanada.

Indianfolket Tlingit har bott i området sedan flera tusen år tillbaka. I kulturen ingår bland
annat totempålar.   

Staden är en populär kryssningsdestination och under somrarna invaderas staden av turister.

Tillbaka på båten, ringer vi den svenske killen Michael som bor här och hälsar från
Pelican. Senare kommer han ombord och vi har en trevlig stund tillsammans.
Vi får också besök av andra vänliga människor som hälsar oss välkomna och ger oss
Alaskas guld, i form av lax.

En dag hör vi ett missljud och kan konstatera att det kommer från vattenpumpen på
motorn. Vi kan inte åka härifrån, förrän det är åtgärdat.
Under samtalet med Michael framkom det, att han arbetar med båtar och han kan nu rekommendera en kille som kan byta vattenpumpen.

På kvällen har vi en trevlig stund ombord på Lindisfarne och Annika och Björn bjuder
på middag. Smaskens!

På fredagen fick vi en ny vattenpump installerad. Nu är det bara vädret som hindrar oss
att segla vidare, lågtryck efter lågtryck rullar in.
På kvällen går vi till puben och lyssnar på The Great Alaska Bluegrass Band, som är från
trakten. Dom var mycket bra och är populära i Alaska, senast som dom uppträdde på
hemmaplan var för 2 år sedan.

Björn och Annika beslutar sig för att segla vidare på söndag, med destination Vancouver
Island, Kanada, dit vi också är på väg. Det är frestande att ta samma beslut, för det kan ju
vara trevligt att ha sällskap, men vi tvekar p.g.a. väderprognosen. Efter moget övervägande
beslutar vi att avvakta. Sylvia och Arne, avvaktar ni också? Hi, hi.
Vi börjar att fundera på, om vi kanske kan låta Nordic Lady övervintra här. Det är sent på
säsongen och vädret lär inte bli så mycket bättre på ett tag. Vi har planerat att flyga hem
från Kanada och det känns att det kan bli lite stressigt med tanke på tiden och hinna göra
ordning båten för vinterförvaring, när vi kommer fram.

19 september 2011
Frågar hamnen om det finns möjlighet att få lämna båten här under vintern.
Inga problem blev svaret.
Ringer tullen angående vårt ärende och får en tid att besöka dem på kontoret i Juneau.
Kontaktar Michael för att fråga om han har tid att titta till båten emellanåt och det har han.
Mike från Seattle som övervintrar här och bor ombord på sin segelbåt, erbjuder sig också 
att kolla ladyn, när han får klart för sig att vi ska flyga hem. Hon ligger verkligen i tryggt
förvar i Akue Bay.

Veckan efter får vi besked av tullen att vi kan stanna och att dom kommer att ge oss ett
extra seglingstillstånd när vi kommer tillbaka, eftersom vårt nuvarande går ut.
Sedan får vi ansöka om ett nytt seglingstillstånd för 1 år, efter vårt besök i Kanada, när
vi ska segla i USA igen.
Här kostar det ingenting när man besöker tullen, som det har gjort i alla andra länder
(förutom Europa) som vi besökt.
Efter att tullen har gett sitt godkännande, ringer vi marinan på Vancouver Island och
avbokar vår plats.

Nu återstår det att gå igenom hela båten inför vinterförvaringen och därefter flyga hem.
Jippie! Kul att komma hem!